Resenären och skribenten

Med stövlarna på

Linné bedrev sin forskning ”med stövlarna på”. Naturen skulle utforskas på plats. Denna övertygelse och sin vetenskapliga nyfikenhet tog Linné med sig när han på uppdrag av Kungliga Vetenskapssocietetens och Kungliga Vetenskapsakademiens reste genom flera svenska landskap med målsättningen att finna ekonomiska naturresurser värda att utveckla. Men Linné observerade mer än flora, fauna och mineraler. H

Han studerade bland annat klimatet, människornas vardagsliv, hantverk och redskap. Han var i allra högsta grad tvärvetenskaplig, mycket seriös men helt obunden av dåtida konventionella synsätt. Den första resan gick till Lappland 1732. Linné gjorde sedan vetenskapliga resor till Dalarna (1734), Öland och Gotland (1741), Västergötland (1746) och Skåne (1749). 

Ett nytt vetenskapligt språk

Alla sina intryck, slutsatser och forskningsresultat samlade Linné i sina resedagböcker som sedan publicerades. Han skriver med ett språk som var nytt i dåtidens vetenskapliga kretsar. Mustigt och rikt när han beskriver de miljöer och människor han möter, men samtidigt exakt i sin vetenskaplig precision. Han skriver enkelt men målande så att läsaren känner sig närvarande. 

Ibland närmar han sig poesin, som i raderna: Natten kom på med sitt tjocka mörker. Den höga barrskogen syntes som en mur, dubbelt högre av mörkret, kornblixtar lyste som gasteld hastigt och ofta, utan dån, hästarna gnistrade och slogo eld med skorna emot stenarna, ugglorna skreko som gastar och nattskrävlan skärrade som en spånrock.

När man idag läser Linnés skrifter så får man en bild av det dåtida Sverige, men också möta den personlige Carl von Linné. Och en god stilist, som bland annat August Strindberg uppskattade.