Norra Sverige
I maj 1732 satte sig Linnaeus på hästryggen för att resa till Lappland som han i sin ansökan om medel skriver är så olikt övriga Sverige. Han var 25 år och ganska oerfaren, men det uppvägdes av hans beslutsamhet och nyfikenhet. Det var inte lätt att resa på den tiden och Linnaeus fick utstå många strapatser i Lappland men också upptäcka mycket. I sin reseberättelse, Iter Lapponicum, berättar han bl. a. om seder och bruk hos samerna, som han beundrar för deras anpassning till den karga naturen.
Nästa resa gjordes 1734 på uppdrag av landshövdingen i Dalarna, Reuterholm. Förutom Dalarna besöktes Femunden, som då tillhörde Sverige men som nu ligger i Norge. Linnaeus var inte ensam utan sällskapet bestod av 10 personer med olika bakgrund och uppgifter. Den resan finns beskriven i Iter Darlecarlicum.
Ute i Europa
Hos samerna skaffade sig Linnaeus en lappdräkt och en trolltrumma, som blev lyckade PR-objekt under resan till Holland där han tog sin doktorsgrad. I tre år reste och arbetade Linnaeus i Holland, Frankrike och England och kom tillbaka till Sverige i mitten av 1738. Efter vistelsen i utlandet gifte sig Linnaeus. Tillsammans med några andra unga män med utlandserfarenhet av hur betydelsefulla naturvetenskaperna kan vara för näringarna grundade han 1739 Vetenskapsakademien. 1741 blev han professor i Uppsala.
Södra Sverige
Innan han hunnit tillträda fick han i uppdrag att resa till Öland och Gotland. Där skulle han, liksom under lapplandsresan, utforska vad som användes och som kunde komma till nytta i övriga Sverige. Egentligen skulle Linnaeus resa till Västergötland med samma uppdrag ganska omgående, men som nytillträdd professor kom andra uppgifter emellan och tryckningen av resultatet från resan på Öland och Gotland kom att dröja ända till 1745.
Följande år kunde Linnaeus resa till Västergötland, Bohuslän och Dalsland. Bl.a. besöktes de s.k. Västgötabergen. Resans resultat publicerades redan 1747. Den sista längre resan som Linnaeus företog gick till Skåne 1749 och även den bekostades av staten. Nu var Linnaeus etablerad och kunde få göra resan med häst och vagn. Skåneresans resultat publicerades 1751 och är kanske den mest innehållsrika redogörelsen av alla resor vid sidan av Lapplandsresan.
Apostlaresorna
Efter Skåne reste Linnaeus nästan bara till Stockholm för att besöka Vetenskapsakademien och sin vän Abraham Bäck. I stället skickade han en mängd av sina lärjungar, ofta kallade apostlar, till olika delar av världen med samma uppgifter som han själv haft på de svenska
resorna.
All information på denna portal ligger kvar sedan jubileumsåret 2007 och har inte uppdaterats sedan dess. Kopiering av bilder från denna portal är ej tillåtet. Vid användning av texter, uppge Linné 2007 som källa.
