Jubileets logotype har sin grund i en bild, målad av dåtidens främste blommålare, Georg Dionysius Ehret. Bilden beskriver sexualsystemets klass 10.
Linnéjubileet
Carl von Linné
Internationell verksamhet
Trädgård
Utställningar
Turism
Press
Ungdom
Vetenskap & forskning
Folkbildning
Skola
Kalender

Veckobrev 12

 
All information på denna portal ligger kvar sedan jubileumsåret 2007 och har inte uppdaterats sedan dess

Etapp 3: Recife-Kapstaden

Vi närmar oss Kapstaden och slutet för vår del av resan till Kina. Det har varit fantastiskt roligt och spännande och det känns aningen vemodigt att närma sig land, men vi är alla lite trötta i både knoppar och kroppar så det är nog dags. Forskningsmässigt har det mesta gått bra och det är tid att försöka summera våra resultat, men en del kommer inte att komma fram förrän alla analyser av de sparade proverna är gjorda.
Våra mätningar med CTD-sonden (Figur 1) var lyckosamma och vi kunde göra ett 30-tal stationer.

Figur 2 visar djupprofiler av temperatur, salthalt, syrehalt och klorofyllhalt, där det sista är en indirekt signal på hur mycket produktion det finns i vattnet. Station 4 togs i den Brasilianska strömmen, station 24 över den Mittatlantiska ryggen, och station 32 var den sista mätningen vi gjorde, ganska nära Kapstaden. 

Det är tydliga skillnader mellan början och slutet av etappen. Yttemperaturen var strax under 30°C utanför den brasilianska kusten och är nu ca 20°C. Det känns även i luften som är mycket svalare, och kortbyxorna har bytts till långa, och till och med mössor är en vanlig syn. Salthalten har också minskat, och det är kopplat till lufttemperaturen. Vid höga temperaturer är avdunstningen från havsytan generellt högre. Eftersom det då försvinner mycket vatten, som vattenånga, och saltet blir kvar i havet, så ökar salthalten. Den tydligaste skillnaden kan man se i klorofyllhalten. Som vi pratat om i ett tidigare veckobrev så har vi mestadels rört oss genom näringsfattiga vatten under denna etapp, vilket kan förklaras med att ytvatten från omgivande områden strömmar in mot de centrala delarna av Sydatlanten. Ytvatten har generellt låga halter av näringsämnen. När vi närmar oss den sydafrikanska kusten har mängden plankton ökat tydligt, och det följer helt det väntade mönstret (se Figur 3). Detta beror på att vid den afrikanska västkusten har man en så kallad "uppvällning", vilket är när vatten från större djup transporteras upp till ytan. Det är ett resultat av att ytvattnen i området går in mot "mitten" av oceanen; då måste annat vatten "ta deras plats" för att hålla volymbalansen i havet. Djupvatten har oftast en högre halt av näringsämnen och dessa kommer genom uppvällningen upp till ytligare skikt och kan på så sätt "gödsla" dessa djup.

Den högre tillgången på näring gör att mycket alger kan växa, och vi får en högre klorofyllhalt. Detta ses tydligt i Figur 2 där de högsta halterna av klorofyll är mycket högre nära den Afrikanska kusten. Som ses i figuren fanns de högsta halterna på150 metersdjup utanför Brasilien (station 4), och att detta maximum har flyttats uppåt under expeditionen och sågs på ca75 metersdjup häromdagen (station 32). I tropiska hav så hittar man ofta ett maximum av klorofyll på mellan 100 och150 meterhela året runt, dock är man inte säker på själva anledningen till detta. I tempererade hav, som vi har i Sverige, så uppträder klorofyllmaxima under perioder av algblomningar (vår, sommar och sensommar/höst) och då på klart mindre djup än i tropiska hav. Klorofyllmaximum brukar vanligtvis hittas på det djupet där ljusintensiteten är 1% av det vid ytan, vilket är det så kallade kompensationsdjupet; vid detta djup producerar växtplankton lika mycket syre som det går åt för att bryta ner organiskt material.
Syrehalterna visade också skillnader under resans gång, och det är både kopplat till temperaturen och till produktivitet i vattnet. Syrgas blandas ner i havet från atmosfären på så sätt att gasen löser sig i vattnet. Vatten med lägre temperaturer kan lösa mer gas vilket ger en högre halt i vattnet. Detta kan man se då man jämför djupprofilerna av temperatur och syre i Figur 2, i alla fall för djupen under10 meter . (Precis i ytskiktet ser man dock större variationer, men det kan ha flera orsaker, även tekniska.) Nära Afrika hade vi ett syremaximum på50 metersdjup, och en lägre halt under detta. De högre halterna är kopplat till den högre produktiviteten i vattnet. Vid fotosyntesen, som både görs av landväxter och alger, skapas bland annat syre från koldioxid och vatten. Därför ser vi ökade syrehalter då produktionen i vattnet ökar. Vid nedbrytningen av alla alger sker en omvänd fotosyntes, som då kräver syre. Det är anledningen till de lägre syrehalterna lite längre ner i djupet. Det är bland annat den processen som ger oss syrefria bottnar i Östersjön efter stora algblomningar, eftersom det går åt så mycket syre för att bryta ner allt det organiska materialet.
 
Mycket återstår av den fantastiska resan till Kina, både med segling och med forskning.
Eva och Emil tackar för sig och önskar kommande kollegor lycka till!   

Figur 1.
Karta som visar positionerna för våra mätningar med sonden under etapp 3. Linjerna är bottentopografin var tusende meter, från 1000 till 4000. Stationerna 4, 24 och 32 (som visas i Figur 2) är markerade. 
Figur 2. Djupprofiler ner till250 meterför temperatur, salthalt, syrehalt och klorofyll. Mätningarna kommer från de positioner som är markerade i Figur 1.
Figur 3. Havsytans klorofyllhalt sedd från en satellit (MODIS, NASA). Höga koncentrationer - gult; låga koncentrationer - blått. Linjen visar Götheborgs rutt.