Jubileets logotype har sin grund i en bild, målad av dåtidens främste blommålare, Georg Dionysius Ehret. Bilden beskriver sexualsystemets klass 10.
Linnéjubileet
Carl von Linné
Internationell verksamhet
Trädgård
Utställningar
Turism
Press
Ungdom
Vetenskap & forskning
Folkbildning
Skola
Kalender

Veckobrev 14 - Etapp 4


Port Elisabeth - Fremantle

 
All information på denna portal ligger kvar sedan jubileumsåret 2007 och har inte uppdaterats sedan dess

Den 4:e etappen över Indiska oceanen, från Port Elizabeth (Sydafrika) till Fremantle (Australien) har nu börjat. Rutten går först söderut mot "The roaring 40´s" (40 grader syd) där vi hoppas hitta de rätta vindarna och strömmarna för att segla Götheborg österut mot Australien. Ombord är vi de två nya forskarna, Agneta Fransson och Gustav Kågesten, som är oceanografer från Göteborgs Universitet. Vi ska bland annat studera hur de olika strömmarna och vattenmassorna påverkar den biologiska aktiviteten i ytvattnet och ner till800 metersdjup.  
 
Den sydafrikanska kusten har ett rikt marint djurliv som göds av den näringsrika kustströmmen. Innan avfärden från Port Elizabeth tog vi därför chansen att dyka i ett marint reservat i närheten. Vår lokala guide hade skarpa ögon och fick syn på ett stort antal Cape Gannet fåglar som fiskade ute till havs. När vi kom dit visade det sig att ett sardinstim hade lockat till sig inte bara fåglarnas uppmärksamhet utan även hundratals delfiner (Springare), valar (Brydes fenval), sydafrikanska pälssälar och haj. Det blev en få förunnad upplevelse att ligga i vattnet och snorkla medan alla dessa djur rusade förbi oss i jakt på sardinerna. Lyckligtvis var det endast sardiner som stod på menyn och vår resa kunde gå vidare.

Vi lämnade Port Elizabeth den 23 mars 2006 och seglade söderut längs den varma Agulhasströmmen. Första natten fastnade en fiskerev med järnskrotsankare i propellern. På repet levde flera exemplar av kräftdjuret långhals, (crustaceans, cirripedia),  Lepas antifera Linneaus (se bild). Djuret är vanlig i varma vatten och kan bli upp till50 mm . Det sätter sig på föremål som flyter i vattnet, vilket var just det vi observerat.
Den rika kustmiljön har nu bytts mot det stora havet och den biologiska aktiviteten har minskat i jämförelse med vid kusten, vilket vi även kan se i våra klorofyllmätningar som visar på relativt låga halter av växtplankton. Vädret har stundtals varit hårt och den höga farten har gjort att våra mätningar i djupvattnet har begränsats. Dagligen ser vi flygfisk och i vårt följe har vi albatrosser och sulor. Vid ett fisketillfälle fick vi napp av en tonfisk, till kaptenens förtjusning, men den lyckades tyvärr smita. På fiskarna som eventuellt fångas under resan kommer vi att ta leverprover, för vidare analys på den Zoologiska institutionen på Göteborgs universitet. Arbetet ombord på Götheborg har nu kommit igång och vi ser fram emot att presentera våra resultat och observationer för er framöver.

Lite fakta om sardinstimmen, delfinerna och fenvalen:
De väldiga sardinstimmen föds av den stora produktionen av växtplankton i kustvattnet. De lockar till sig mängder av predatorer under sina vandringar. Enligt lokala källor vandrar sardinerna från Sydafrikas sydkust norrut mot Mozambique och det vi hade turen att se var bara början på detta spektakulära skådespel.

Springaren (eng. Common dolphin, lat. Delphinus delphis) beskrevs av Linné 1758. Denna delfin kan bli2.6 mlång och har mörk rygg med hög, böjd ryggfena, ljust bröst och buk, och gul eller ljusgrå sida. Den har en näbblik nos och 45-50 spetsiga tänder. Den är vanlig över hela jordklotet från tempererade till tropiska hav och flockar på dussin till flera hundra kan följa båtar och rida på svallet. Den lever av både ytvatten- och djupvattenfisk samt bläckfisk och driver ihop stim av bl a tonfisk.
 
Brydes fenval (eng. Bryde´s whale, lat. Balaenoptera edeni) (Anderson 1878).
Den blåsvarta valen kan bli upp till 14m lång, har grått bröst och grova, korta barder som är vita framme i käken och grå eller svarta bak. Den lever i tropiska och varmtempererade hav och är mest känd i sydafrikanska vatten, där den äter större plankton och fisk. Den jagar stimfisk utanför Sydafrikas kust och kan till och med få i sig en och annan vilsen pingvin.
 
Referenser
Havets däggdjur, B. Stonehouse och M. Camm, 1982. Wahlströms & Widstrand.
Handbook of the marine fauna of the North-west Europe, ed. P.J. Hayward & J.S Ryland, 2005. Oxford University press.

Delfiner (springare). © Agneta Fransson & Gustav Kågesten.
Långhals. © Agneta Fransson & Gustav Kågesten.
Fiske i vetenskapens namn. © Agneta Fransson & Gustav Kågesten.
Djuphavsmätningar. © Agneta Fransson & Gustav Kågesten.
Brydes fenval. © Agneta Fransson & Gustav Kågesten.