Veckobrev 19-2

Så var det dags för avlösning av forskarna ombord på Götheborg. Agneta och Gustav har haft en fantastisk resa och vi hoppas på detsamma. Vi som är de nya “apostlarna" i Linnés kölvatten mellan Fremantle och Jakarta är Pia Pettersson, marinbiolog, och Karin Wesslander, oceanograf.

I torsdags sken solen och längs kajen i Fremantle var det många som ville vinka av Götheborg, flera var emigranter från Sverige. Vindarna var perfekta och en stolt besättning seglade Götheborg från kaj. I vårt sällskap hade vi en flock delfiner och flera av Fremantles småbåtar. Vi i besättningen är alla laddade. Detta skall bli ett äventyr att minnas!         
Vi seglade först rakt västerut mot solen för att komma undan Leuwinströmmen, som går i sydlig riktning längs Australiens västkust. Därefter har vi vikit av norrut och har nu vinden i ryggen. För att inte båten skall rulla så mycket kommer vi att kryssa med vinden i ryggen. Förhoppningsvis träffar vi på sydost passaden norr om Australien, som tar oss västerut mot Jakarta. Vindarna de första dygnen har varit väldigt gynnsamma, vilket har gjort att vi kunnat segla långa sträckor med en snitthastighet av 7 knop. Detta gör att vi ligger långt före i tidsschemat.

Redan första dagen tappade vi våra identiteter och blev forskar-Karin och forskar-Pia. Våra elevbesättningskompisar är nyfikna på vad vi skall ha för oss och verkar ha respekt för att vi har andra sysslor som går före det mesta. Det finns en distans mellan oss som förstärks av att medelåldern bland elevbesättningen är väldigt låg ca 23 år. Historisk sett, så skulle detta ändå anses vara en hög medelålder, då de flesta som gav sig ut på de ostindiska resorna var unga pojkar. De flesta av Linnés apostlar var runt 17 år gamla. Efter att den första aposteln Christoffer Tärnström inte överlevde Kina-resan och efterlämnade sig en änka som krävde ekonomiskt stöd av Linné undvek han att skicka ut äldre stadgade apostlar. Då liksom nu har vi mera gemensamt med befälen än våra vaktlagskompisar.
Skillnaden är att våra föregångare oftast arbetade som läkare eller präster ombord.

Temperaturen stiger gradvis dag för dag och luften blir allt fuktigare. Från att ha fleecetröja och långbyxor kan man redan nu gå i shorts och t-shirt.  Detta beror på att vi sedan avskedet i Fremantle som ligger på den 32:a sydliga breddgraden har korsat flera breddgrader och nu befinner oss på den 26:e.

Götheborg susar fram längs Australiens västkust i ca 6 knop, så det gäller att passa på när farten går ner att göra CTD kast och håva plankton. Hittills har vi gjort två CTD kast till ca 350 m. Medeldjupet i Indiska oceanen är 4000 m och där vi seglar nu varierar djupet mellan 3000-6000 m. Vi mäter alltså bara det allra översta ytlagret. Det är 21.5 grader i ytan och på 80 m har vi ett tydligt språngskikt som skiljer två vattenmassor åt, där lättare vatten ligger ovanpå tyngre. Alldeles vid språngskiktet är koncentrationen av klorofyll förhöjd vilket tyder på en ansamling av plankton och organiskt material. Språngskiktet verkar som en slags botten för den ständiga transporten av plankton och andra partiklar ner genom vattenkolumnen.

Vi har gjort enstaka observationer av fåglar, som t ex albatross och storm-petreller, och sett en val, troligtvis en sejval.

Karin & Pia