Jubileets logotype har sin grund i en bild, målad av dåtidens främste blommålare, Georg Dionysius Ehret. Bilden beskriver sexualsystemets klass 10.
Linnéjubileet
Carl von Linné
Internationell verksamhet
Trädgård
Utställningar
Turism
Press
Ungdom
Vetenskap & forskning
Folkbildning
Skola
Kalender

Veckobrev 22

 
All information på denna portal ligger kvar sedan jubileumsåret 2007 och har inte uppdaterats sedan dess

Nu börjar vår resa närma sig sitt slut. Vi närmar oss nu Jakarta och i morgon skall vi göra entré och lägga till vid kaj. För ostindiefararna var Java, den ö i Indonesien där Jakarta ligger, den första anhalten i Asien. Här inväntade man monsunen med dess gynnsamma vindar som skulle ta dem över Kinesiska sjön upp till Kanton.

Här i Javasjön har vi haft besök av flasknosdelfiner, sett havsorm, jättestora näbbgäddor och maneter. Vattnet är mycket näringsrikt och vi ser stim av småfisk som jagar i ytan. Våra håvdrag visar ett rikt planktonliv som skiljer sig mycket när det gäller artsammansättning från öppna havet. Det är stor variation av kräftdjur, fiskyngel, nässeldjur och blötdjur. Nässeldjuren är små och syns inte men känns när man badar, det sticker och bränns lite överallt, men det är så skönt att få sig en simtur varje dag från båten, figur 1. När solen är framme är det väldigt varmt, trots att däcket spolas med jämna mellanrum blir det ändå för varmt för att gå barfota på.
 
Tusenöarna heter ögruppen norr om Jakarta och här har vi tillbringat nästan en vecka. Flera av öarna har korallrev utanför standlinjen som blottläggs en gång per dygn på grund av tidvattnet, som här är drygt1 m . När månen är full har man de största skillnaderna mellan ebb och flod. Vi låg ankrade utanför ön Pulau Kotok (Hönsön), figur 2 och 3, och under frivakten seglade vi dit med livbåtarna som finns ombord. På ön fanns det varaner, figur 4, stora kräldjur/ödlor och man kunde se dem både i den täta skogen och i vattnet.  På hotellets restaurang fanns t o m tama individer. Dyker man ner under vattenytan ser man alla koraller och fiskar som har alla möjliga och omöjliga färger och former. På 20m satt en sköldpadda och betraktade oss märkliga dykare, en bit därifrån hade en rocka försökt gömma sig i sanden och lite längre upp mot ytan vaktade muränan sitt revir.
  
Våra mätningar från ankarplatsen visar att vattnet är välblandat från ytan ner till botten som här är på 30m. I hela vattenkolumnen är det 29 grader varmt och salthalten är 33. Anledningen till att det är lägre salthalt här än utanför Australien är att det regnar så mycket här. Det fick vi häromnatten erfara när himlen öppnade sig och det tropiska skyfallet kom.

Runt ön och i kustvattnet fiskas det med flera metoder. På revet fiskar man med harpun, burar och mete. Man fiskar även på natten från speciella ställningar i vattnet, figur 5. Med lampa lockar man till sig fisk som sedan dras upp med nät. 

I skrivande stund passerar vi världens front, en skarp gräns i vattnet mellan två vattenmassor! Vattnet går från inbjudande djupgrönblått till smutsigt brunt. Det är tydligt att Jakarta inte är långt borta..., figur 6.

Med varm hand lämnar vi nu över till nästa par som ska hålla koll på forskningen upp till Kanton. Detta har varit ett härligt äventyr med många överraskningar och underbar segling!