Jubileets logotype har sin grund i en bild, målad av dåtidens främste blommålare, Georg Dionysius Ehret. Bilden beskriver sexualsystemets klass 10.
Linnéjubileet
Carl von Linné
Internationell verksamhet
Trädgård
Utställningar
Turism
Press
Ungdom
Vetenskap & forskning
Folkbildning
Skola
Kalender

Veckobrev 24

 
All information på denna portal ligger kvar sedan jubileumsåret 2007 och har inte uppdaterats sedan dess

Söndag 16 Juli
 
Så ligger vi för ankar en bit utanför Macau. Klareringen är väl i det närmaste klar och vi väntar på tillstånd att få förflytta oss till en containerhamn och sedan vidare in till Kanton (uttalas ungefär Goandjow). Men innan dess ska en liten tur göras med Kungen och Drottningen samt många viktiga personer. När ´de höge´ har varit ute på tur ska delar av riggen ner för att möjliggöra passage under några broar. Efter förtöjning inne i Kanton ska riggen monteras upp igen. Då får folkhavet strömma ombord... Det känns lite underligt för oss som seglat båten hit att ligga ankrade på ett oattraktivt ställe och invänta rätt tid när landorganisationen tar över fartyget. Men det måste vara en stor känsla för dom som byggt båten och det är förståeligt att de nu vill visa upp Götheborg utan fläckar!
 
När vi lämnade de Indonesiska haven och Sydkinesiska sjön som är mycket grunda lämnade vi också det lite sötare vattnet som nog härstammar från norra Stilla Havet. Salthalten i nordkinesiska sjön ligger på drygt 34 promille istället för 32-33. Temperaturen ligger runt 30 grader för det mesta. Men under termoklinen på30 mavtar temperaturen snabbt och är endast 7-8 grader på500 mdjup, se figur. En halv knops medström har vi haft mest hela tiden. Vi verkar ha seglat på rätta sidan i ett anti-cyklonalt strömfält. Inte helt oväntat kanske. När vi seglade längs shelfkanten noterade vi att vi låg på strömsidan av en kraftig tidvattenfront. Vid ett tillfälle passerade vi ett sötare och något kallare vatten. Det var i höjd med Mekongdeltat och faktiskt var det kännbart behagligare ombord för en dag. Sista tiden har vi kört ferryboxen utan Turner fluorometern som exploderade igen av för högt tryck. Den går dock att laga. Det har inte gått in riktigt att det är olämpligt att starta brandpumpen med alla kranar stängda. Det är en hel del skräp i ledningarna och en rensning av reduceringsventilen visade prov på rost, plastbitar o annat. Man undrar hur sensorerna ser ut inne i ferryboxen. När vi närmade oss Macau kom vi abrupt in i ett brackvatten med en helt annan färg än den purpurblåa vi vant oss vid. Klorofyllhalten ökade tiofalt. Men nu har vi stängt av alla system och tackar för oss. En liten summering; Vi har successivt försökt att ägna något mer tid åt forskningen men det moraliska trycket har varit hårt eftersom vakten är så decimerad och vi har kohandlat vid varje vakt om att få slippa undan då o då för att göra vårt. Och det har mötts med förståelse, det ska sägas. Som ett erkännande har vi förstått att vår vakt ändå varit en av de bästa. Sedan har den enorma värmen och fuktigheten satt ned förmågan och det får erkännas, lusten att sitta i båtens varmaste ställe och filtrera är svår att finna och får tas från pliktkontot. Det faktum att det är sista etappen har inneburit en massa mindre föreläsningar om Kinesisk kultur etc. av våra (flertaliga) kineser ombord. Samtidigt har det pågått en massa kurser såsom spakryckarkursen (motorbefäl klass VIII), träkurs mm. Så tiden har gått fort och varit svår att få att räcka till dagboksskrivande, påläsning om Kina och annat man hade räknat med.
 
Seglingen har fortsatt ställa till det för håvningarna, men en kväll lugnade det sig tillräckligt för att göra en planktonhåvning. Provet dominerades som väntat av copepoder, men ett antal fiskyngel och större kräftdjur återfanns också. Fisket har fortsatt varit mycket lyckat. Antalet fiskar är uppe i femton individer från fem olika arter, vilket gör att vi har gott om leverprover att DNA-sekvensera hemma i Göteborg. Resans största fisk, en torpedformad Wahoo på114 cm , orsakade stor uppståndelse. Fisken var i största laget för fiskeutrustningen ombord, och den lyckades nästan dra ut all lina innan den tröttnade och kom upp till ytan.
 
När vi närmade oss land började fåglar dyka upp kring båten. En svala vilade länge på en tamp i riggen och tärnorna dök upp i samma ögonblick som vi såg land. Nu när vi har kastat ankar kunde man kanske tro att fågellivet skulle vara det mest talrika djurlivet kring båten, men det är istället simmande krabbor som syns i ytan hela tiden.

Nu ska vi göra oss beredda att vara ambassadörer för våra sponsorer och Sverige samt möta Kungligheter, 230 journalister och diverse politiker. Men vi är väl som vi brukar vara mest, rena och snygga, artiga, vänliga och korrekta...