Jubileets logotype har sin grund i en bild, målad av dåtidens främste blommålare, Georg Dionysius Ehret. Bilden beskriver sexualsystemets klass 10.
Linnéjubileet
Carl von Linné
Internationell verksamhet
Trädgård
Utställningar
Turism
Press
Ungdom
Vetenskap & forskning
Folkbildning
Skola
Kalender

Veckobrev 3 (051208)

 
All information på denna portal ligger kvar sedan jubileumsåret 2007 och har inte uppdaterats sedan dess

Den gångna veckan började med vackert väder och svaga vindar, snart siktas Kanarieöarna i horisonten. Här skall julen räddas. Julmat skeppas ut till oss där vi ligger och guppar utanför Santa Cruz. Alla samlas vid relingen och Götheborg får nästan slagsida. Trots att vi inte sett land på nästan en vecka känner vi inte den förväntade längtan efter fast mark under fötterna. Tvärt om vill vi att maten ska komma ombord så fort som möjligt så att vi kan styra kosan mot ekvatorn.

 De svaga vindarna gynnar vår forskning och vi kan slänga i en planktonhåv för första gången (bild 1). Dessutom tar vi någorlunda täta prover med CTD-sonden (mäter salthalt, temperatur, klorofyll, grumlighet och syre i vattnet) utanför Kanarieöarna. Trots att vi seglar långsamt blir håven ändå lite för tung för vinschen. Kapten Gunnar rycker in och hjälper till att hala in 600 meter wire för hand (bild 2). Efter det träningspasset var kaptenen lite orolig över vinschens kapacitet, han hade trots allt hoppats använda den för att dra upp riktigt stora fiskar som svärdfisk och tonfisk.

 På kaptens inrådan bestämde vi oss för att försöka håva tidigt innan frukost nästa morgon, medan vindarna fortfarande är svaga. Men när vi vaknade i våra hängkojer, enligt vår mening alldeles för tidigt, höll Götheborg en imponerande hastighet av ungefär sju knop. De passadvindar som ska ta oss över Atlanten hade redan fyllt våra segel. Sedan dess har vi stadigt seglat över sju knop och det känns att det går fort! Provtagningarna får hädanefter ske genom de olika saltvattenintag som finns ombord. För att ta reda på mängden växtplankton i vattnet använder vi kylarvatten till motorn, och i filtret till färskvattenanläggningen fastnar många roliga små djur. Djuren sparas, precis som på Linnés tid, i "spiritu vini", det vill säga ren alkohol och studeras genom ett gungande mikroskop...

 En helt ny värld öppnar sig under mikroskopet och det är inte alls självklart att man lyckas artbestämma allt. Då är det tur att vi har en påhittig besättning. Det mesta i vår omgivning har fått nya namn. CTD-sonden kallas Sputnik och ett obestämbart kräftdjur heter numera Skorpionräka (bild 3). Men vissa namn behåller man gärna. En liten färgglad hoppkräfta, Corycaecus amazonicus (bild 4), leder tankarna till vårt resmål.

 Uppe på väderdäck börjar det viskas om valar, och plötsligt är den där. Ryggfenan på en Grindval visar sig tillsammans med en vattenkaskad från andningsöppningen, ungefär trettio meter från Götheborgs bog. En mäktig syn som ger en drömmande sinnesstämning resten av dagen.

Jenny och Selma, närmare Sahara än Amazonas

Bild 1: Jenny med planktonhåv.  
Bild 2: Kapten Gunnar vinchar.  
Bild 3: Skorpionräka.  
Bild 4: Corycaecus amazonicus.