Jubileets logotype har sin grund i en bild, målad av dåtidens främste blommålare, Georg Dionysius Ehret. Bilden beskriver sexualsystemets klass 10.
Linnéjubileet
Carl von Linné
Internationell verksamhet
Trädgård
Utställningar
Turism
Press
Ungdom
Vetenskap & forskning
Folkbildning
Skola
Kalender

Veckobrev från Ostindiefararen Götheborg, på väg mellan Chennai och Djibouti.

 
All information på denna portal ligger kvar sedan jubileumsåret 2007 och har inte uppdaterats sedan dess

12 februari
I Chennai mönstrade Jörgen Öberg och Jens Bjelvenmark på som oceanograf respektive biolog ombord på ostindiefararen. Vi har nu gått i drygt två dygn från Chennai och vi stävar nästan rakt söderut för att runda Sri Lanka och sedan sätta kurs västerut. Tyvärr meddelar kaptenen att vi har lite för låg fart och vi måste gå för motor. Detta går dock inte att göra hela tiden eftersom vi inte kunde bunkra fullt i Chennai. Sträckan vi ska tillryggalägga är närmare 3000 nautiska mil, eller 5550 km. Det motsvarar sträckan mellan Kanarieöarna och Västindien. Med den vind vi har och den prognos vi fått för den närmaste veckan skulle det ta oss fyra månader att nå vårt slutmål.
 
Vi har kommit igång med provtagningarna och de oceanografiska mätningarna har fungerat fint. Igår drog vi den mindre av planktonhåvarna och det gick utmärkt. Idag testade vi en ny håv med betydligt grövre maskor, men vi fick tyvärr ingenting. Eventuellt måste nätkassen göras djupare på något sätt. Hittills har vi sett en del småvalar och delfiner i vattnen. Utkiken meddelade att han sett några stora lungmaneter, men vi har inte sett dem. Ombord lyckades en av jungmännen fånga en fripassagerare i riggen, en liten ödla. Den dokumenterades och släpptes sedan fri på kanondäck, där det finns gott om krypin och förhoppningsvis lite mat.
 
13 februari
Kapten som är en entusiastisk fiskare fick idag en liten guldmakrill (ca60 cm ). Gick igenom magen och hittade en större fisk (ca12 cm ) samt 5 mindre fiskar (3- 4 cm ). Senare gjorde vi ett planktondrag och fick en god fångst. CTD-mätningen gick även den bra. Vi har fortfarande mellan 29-30oC ned till90 mdjup. Efter90 msjunker temperaturen. Här börjar också ett skikt med i stort sett syrefritt vatten. Det sötare ytskiktet håller inte heller det så hög syrehalt, och det är så pass tjockt att vinden inte förmår blanda ner så mycket syre i det undre skiktet. När man sen kommer djupare, ned mot 500 m, stiger åter syrehalten i vattnet, delvis till följd av att temperaturen sjunker, eftersom syret är lösligare i kallt vatten än i varmt vatten.
 
Ovan ytan är det också väldigt varmt och fuktigt. Strax innan midnatt har vi nu 27 grader varmt och en luftfuktighet på 73 %. Det gäller att dricka mycket för att kompensera den vätskeförlust man utsätts för. Förr i tiden fick besättningen inte mer än1,3 lvatten per dygn och vi bör dricka 3- 4 liter . På eftermiddagen fick vi besök av kustbevakningen, som undrade vilka vi var, men efter en kort kontakt över radion lät de oss segla vidare.
 
14 februari
Kapten har fångat ytterligare en guldmakrill, som vi gått igenom. Denna gång en hona på85 cm . Även hon hade en full magsäck samt en del inälvsparasiter. Dessutom har vi under dagens badstopp plockat ett par långhalsar och en krabblarv (megalop) från skeppets sida.
 
Vi har nu fått en någotsånär fast struktur på vårt dagliga arbete. På morgonen går vi ner i fartygets nedre regioner där vi filtrerar vattenprover från ytan för att kunna bestämma växtplanktonmängd samt fosfat- och nitrathalten i proverna. På eftermiddagen eller kvällen gör vi en planktonhåvning och en CTD-profil. De svaga vindarna har varit fördelaktiga för oss eftersom vi inte kan genomföra provtagningarna när fartyget gör för hög fart genom vattnet.
 
15 februari
Trots att vårt huvudsakliga intresse rör sig kring havet och det som finns däruti, var det märkligaste vi hittills sett ett himlafenomen. Stjärnhimlen ute till havs är så gnistrande klar, så det är ett rent nöje bara att stå och skåda upp i skyn. Eftersom vi fortfarande går för motor finns det om tid att se på stjärnorna även under vår kvällsvakt som är 20-24. Klockan var drygt elva då de av oss som tittade österut fick se ett gulorange klot med en lång röksvans efter sig som for fram med stor fart västerut. Efter bara några sekunder hade meteoren passerat rakt över våra huvuden och försvunnit strax ovanför Sri Lankas horisont i öster. Vi talade länge om detta efteråt.
 
Under ytterligare ett badstopp lyckas en av jungmännen plocka upp en fantastisk kammanet som skiljer sig avsevärt från sina närmaste släktingar. Det är en avlång bandliknande kammanet som kallas "Venusbälte" (Cestum sp.). Det är en fantastisk syn att se det nästan helt genomskinliga djuret slingra genom vattnet med sina våglika rörelser.
 
16 februari
Vi vaknade av att motorerna, som drivit oss framåt i tre och ett halvt dygn, plötsligt slogs av. Med ens var vi klarvakna. Redan vid gårdagskvällens mätning kunde vi se att det något mindre salta ytvattnet, vilket härrör från Ganges, Brahmaputra, och alla andra floder som tillsammans skickar ut 80 000 m3 sötvatten per sekund i Bengaliska viken, nu blivit mindre framträdande. Kanske hade det nu försvunnit helt? Ned med CTD:n och sedan upp igen. In till datorn och föra över mätningen, för att se resultatet, men nej, det var fortfarande kvar och det lär väl följa oss en bit på vägen ännu.
 
Väl klara med mätningen hjälpte vi till med att sätta segel. Vi seglade sedan under resten av dagen. Vi såg en soppsköldpadda som simmade lojt alldeles vid skeppssidan. Denna art av sköldpadda har fått sitt svenska namn av att den jagades för att göra sköldpaddssoppa. Värmen fortsätter och vi har haft det första fallet av solsting ombord. Vi har dock fått ett par luftkonditioneringsaggregat i skansarna och temperaturen under däck håller sig nu kring 32 grader, men luftfuktigheten blir lägre och det underlättar sömnen.
 
17 februari
Under natten mojnade vinden, och vi närmade oss också betänkligt Sri Lankas kust. För att undvika grundstötning bärgades seglen under morgonen och nu stävar vi åter för maskin mot nordväst. Efter flera dagar med svag vind och motorgång har kapten bestämt att sätta kurs mot hamn för att få mer diesel. Det är nu bestämt att det blir Colombo, Sri Lankas huvudstad.
 
Vid morgonens provtagning var vi såpass nära land att det bara var 60 m djupt så CTD-mätningen fick stå över denna gång. Att ta prov från ett fartyg under gång är lite lurigare än när man ligger still. Vajern som håven eller CTD:n hänger i sträcks akteröver och även om det finns ett mätare på ledhjulet till vajern är det är svårare att se vilket djup som man egentligen nått ner till. När vi fått upp håven denna gång var koppen längst ner fylld med sand, så vi fick spola ur håven och försöka en gång till, nu med lite kortare vajer och ett lyckat resultat.
 
Senare på dagen försökte vi fånga några småfiskar som, likt delfiner, lekte vid fartygets bog, men trots akrobatiska ansträngningar i bogsvallet misslyckades vi då fiskarna var alldeles för snabba.
 
Vid tangentbordet
Jörgen & Jens

Jens
Jörgen