Jubileets logotype har sin grund i en bild, målad av dåtidens främste blommålare, Georg Dionysius Ehret. Bilden beskriver sexualsystemets klass 10.
Linnéjubileet
Carl von Linné
Internationell verksamhet
Trädgård
Utställningar
Turism
Press
Ungdom
Vetenskap & forskning
Folkbildning
Skola
Kalender

Dagboksanteckningar från Ostindiefararen Götheborg på väg mellan Chennai och Djibouti.

 
All information på denna portal ligger kvar sedan jubileumsåret 2007 och har inte uppdaterats sedan dess

18 februari
Söndag och vilodag har det varit idag. Babordsvakten inledde sitt vaktpass med att giga upp alla segel och sedan sjösätta MOB-båten (MOB = Man Over Board) för att vi alla skulle kunna bada på morgonen. Vi hade nästan ingen vind och närmare 3000 m till botten. Detta gjorde att Jörgen och jag genast påbörjade vår provtagning så fort lillbåten var i sjön. Snabbt fick vi i håven och skickade ut 300 m vajer. Det var inga problem att få upp den, fast vi drev med cirka 1 knops fart. När håven var uppe ville Jörgen passa på att skicka ned CTD:n så djupt som möjligt och han lyckades få ut 960 m vajer! Nästan en kilometer. Provtagningen var lyckad och senare när vi tittade på den insamlade datamängden såg vi att den kommit ned till drygt 800 m djup, vilket vi tror är lite av ett rekord. Resultatet var också intressant. Hittills under vår resa från Chennai och längs Sri Lankas ostkust har vi hela tiden haft ett 50-80 m tjockt lager med något färskare vatten i ytan, runt 33,5 promille mot 35,0 från 200 meter och neråt. Vid dagens mätning sydväst om Sri Lanka såg vi att salthalten i ytskiktet stigit till 33,8 vilket vi tolkar som att vi är på väg att lämna sötvattnet från de stora floderna som rinner ut i Bengaliska Viken bakom oss.
 
Under söndagen hölls OS (Ostindiska spelen) ombord och lag Sverige kammade hem en knapp seger efter spännande matcher i armbrytning, dragkamp, knep och knop mm. Efter det hade vi möjlighet att ta ännu ett dopp och vi kunde nu fånga in en kolonibildande salp (ett ryggsträngsdjur) som var nästan en meter långt och hade vackert röda gonader. Många djur bildar kolonier och kan på så sätt röra sig snabbare alternativt bli effektivare på att fånga föda.
 
19 februari
Måndagen inleddes med en del arbete med seglen. Vi satte inledningsvis skuvblindan för att sedan snabbt inse att vi var på väg in i en front, vilket gjorde att vi beslog eller gigade upp de flesta seglen för att minska vindpressen i dem. Efter det var farten mindre än en knop, vilket innebar att vi hade goda förutsättningar för provtagning.
Planktonprovet liknade de vi tagit de föregående dagarna. Mycket copepoder och en hel del pilmaskar. Här fanns även en del fiskyngel och annat, som dokumenterats.
 
Under eftermiddagen stoppade vi upp för bad, men vi drev rätt bra, så man fick simma ordentligt för att hålla sig jäms med fartyget. Uppfriskande var det i alla fall. När vi nu gick på kvällsvakten fick vi veta att vi kommer att ankra upp utanför Colombo i morgon bitti i väntan på bunker och en del förnödenheter. Vi hoppas alla att det ska gå snabbt och smidigt så att vi så snart som möjligt kan sätta segel mot Afrika.
 
21 februari
Vi har nu legat till ankars utanför Colombo sedan igår morse. Först hade vi lagt oss fel och vi fick flytta oss närmare, för att kunna få bunker och en del förnödenheter under eftermiddagen. Först kom bunkerbåten och allt såg ut att gå bra, men vi hade en del dyningar och när hon låg jämsides med oss så hävde sig båtarna olika och med ett fruktansvärt knak drogs de främre pollarna på styrbordsidan loss från sina fästen. Vi fick helt enkelt blåsa av försöken. Bunkerbåten stävade tillbaka till hamnen och vi stod utan extradiesel. Lastningen av förnödenheter gick däremot bättre och kvällen ägnades åt att stuva pasta, müsli mm och torka av frukt.

Jörgen och jag har fortsatt våra kontinuerliga provtagningar.

Förmiddagens hamnanlopp och bunkring gick i stöpet. Efter att ha legat utanför hamnen och stävat för motor mot den friska nordvinden en bra stund fick vi vid 17-tiden besked om att alla försök att bunkra är avblåsta och att vi sätter kurs mot Afrika med omedelbar verkan. Nu styr vi i alla fall bort från Sri Lanka och ut på havet. Hoppas att vi har bunker så vi klarar oss, men framförallt hoppas vi på god vind och att nordostmonsunen kommer tillbaka.
 
23 februari
Sedan vi lämnade Colombo har vi haft god vind och seglat i över 6 knop hela tiden. Nu verkar det dock som om vinden avtar något och vi gör inte mer än knappt fem knop.

Den höga farten gör dock att planktonprovtagning och CTD-analyser inte är att tänka på. Vi utför dock de vanliga provtagningarna vid "ferryboxen" som vanligt. Vid fem knop finns det dock god chans att vi i alla fall kan göra CTD-provtagningar.

Provtagningen gick bra, trots den rätt så grova sjön. Eftersom vi tar våra håv- och CTD-prover från akterdäck 10 meter ovan vattenytan finns det alltid an risk att vårt instrument slår emot akterspegeln när vi tar upp det. För att förebygga missöden denna gång skickade ut ett litet drivankare som lyfte ut CTD:n från akterspegeln så att den kom upp lugnt och stilla.
 
Idag har vi fått se en hel del djur. På eftermiddagen såg vi fem strimmiga delfiner (Stenella coeruleoalba) som lekte en stund i bogvattnet och samtidigt mötte vi en lite förvirrad havsorm som nog undrade vad vi var för något. På kvällen strax efter mörkrets inbrott fångade kaptenen en havsgädda Thyrsitoides marleyi eller Slender snoek som den heter på engelska (figur 1). Denna fisk har riktigt rejäla tänder och fångar andra fiskar, kräftdjur och tioarmade bläckfiskar. Dagtid lever de på närmare 400 m djup, men de kan komma upp till ytan nattetid.
 
24 februari
Vi har en relativt lugn lördag ombord. På eftermiddagen har vinden åter ökat något, så vi gör cirka fem knop. Det är bra, för vi kommer att behöva all vind vi kan få om vi ska komma till Djibouti i tid. Provtagningarna gick utan överraskningar idag, men resultaten från främst CTD.profilen var desto mer spännande. Vi kunde se ett tunt och rejält salt skikt om nästan 36 promille på cirka 90 meters djup som sköt in mellan de båda skikt vi sett tidigare. Under dagen har man lyft upp ankaret på styrbordssidan för att kunna reparera pollarna som rycktes loss vid den misslyckade bunkringen.
 
Utkiken har rapporterat en del småvalar kring båten och vi såg för första gången en fågel till havs. Det var en vit tärna med svart huvud som kretsade en stund kring fartyget innan hon flög vidare.
 
25 februari
Söndag, vilket innebär att det är lite lugnare ombord. Vi äter gott och inväntar den söndagsunderhållning som ordnas till kvällen. Provtagningarna rullar på och vi har samlat in både plankton och CTD-data. Kaptenen fick igår ytterligare en hona av samma havsgädda (Thyrsitoides marleyi ) som igår. Denna var dock mindre, men båda har haft helt tomma magar. Det är tydligt att de rör sig upp mot ytan nattetid, eftersom han fångat båda fiskarna efter mörkrets inbrott.

Figur 1.
Thyrsitoides marleyi, som saknar svenskt namn tillhör familjen havsgäddor och har rejäla tänder för att kunna fånga och hålla fast sitt byte, som består av fisk, tioarmade bläckfiskar och kräftdjur.
Figur 2.
CTD-profiler från tre stationer runt Sri Lanka.

14 Februari
Lägg märke till den tydliga uppdelningen i ett varmare och mindre salt ytvatten vilket kontrasterar mot vattnet djupare ner. Vattenpelaren är stabilt skiktad, eftersom densiteten hela tiden ökar med djupet. Ytvattnets lägre salthalt beror på sötvatten från Ganges, Brahmaputra m.fl. som tillför stora mängder färskvatten till Bengaliska Viken. Lägg också märke till det nästan syrefria området från 100 m djup och en bit ner, vilket beror på nedbrytning av organiskt material som sjunkit ner från det översta, ljusa ytskiktet där växtplankton kan producera syre ner till mörkret därunder där ingen fotosyntes kan äga rum.

18 Februari
Här är ytskiktet något tunnare och saltare. Inflytandet från Bengaliska Vikens flodvatten är ändå påtaglig även här sydväst om Sri Lanka. Syrehalten har nu blivit marginellt bättre i det undre skiktet.

24 februari
Här har ett tunt skikt med varmt och salt vatten från Arabiska Viken lagt sig från 70-110 meters djup mellan det färskvattendominerade ytskiktet och det kallare vattnet längre ner. Den oroliga formen på salthaltskurvan i underkant av det mellersta skiktet tyder på att här blandar sig de båda underliggande vattenmassorna med varandra.