Jubileets logotype har sin grund i en bild, målad av dåtidens främste blommålare, Georg Dionysius Ehret. Bilden beskriver sexualsystemets klass 10.
Linnéjubileet
Carl von Linné
Internationell verksamhet
Trädgård
Utställningar
Turism
Press
Ungdom
Vetenskap & forskning
Folkbildning
Skola
Kalender

Veckobrev 38

 
All information på denna portal ligger kvar sedan jubileumsåret 2007 och har inte uppdaterats sedan dess

Tidigt på lördagdsmorgonen den 17:e mars lämnade vi Djiboutis hamn med en hel hord kameler stirrandes åt vårt håll i väntan på att de själva skulle transporteras i väg. Förutom kameler så hann vi inte se så mycket djurliv i hamnen, men ett stim med kornettfiskar (Fistularia sp.) simmade i alla fall runt båten med sina långa snyten. Vi behövde inte åka många sjömil innan vi fick besök av en grupp flasknosdelfiner som lekfullt simmade i bogvågorna. Vi befann oss i Adenviken på väg i riktning mot Röda havet som sägs ha fått sitt namn efter återkommande kraftiga blomningar av rödalger. Kapten Gunnar är flitig med sin fiskelina och fick redan första dagen både en bonito (tonfiskart) och några timmar senare en barracuda (Sphyraena sp). När kapten fångar fisk får vi de delar vi är intresserade av, det vill säga inälvorna, så att vi kan dissekera ut en bit av levern, medan kroppen oftast åker ner i byssan eller över bord.

 
På söndagen uteblir fiskelyckan vilket kanske var lika bra eftersom fiskdissektion och sjösjuka inte är en helt optimal kombination. Det går relativt hög sjö så det är en hel del som blir sjösjuka medan andra klarar sig bättre. Passande nog hade skeppsläkaren Peter en föreläsning om sjösjuka där de intresserade får reda på att sjösjuka uppstår när det blir en konflikt i våra sinnesorgan på grund av motstridig information från bland annat syn och balans. Kommande dagar kommer fiskfångsten i gång igen och ett par barracudor till dras upp och även ett par gulfenade tonfiskar (Thunnus albacares). Bland annat får vi för oss att dissekera ut den helt klotrunda linsen från ögat på både barracuda och tonfisk. Jämfört med oss människor är fiskars ögon något enklare konstruerat, där fokusering sker genom att linsen förs fram och tillbaka, till skillnad från hos oss där linsen i stället ändrar form. Något som imponerar på oss är hur stor linsen är, nästan 2 cm i diameter, men så har ju de här arterna relativt stora ögon också, något som säkert bidrar till att de är mycket effektiva rovfiskar i den fria vattenmassan där det inte finns så tätt med byten.

 
De första dagarna på vår resa ligger vattendjupet under 100 m och det blir därför inga drag med CTD-sonden. På måndagen gör vi ett håvdrag ner till ca 40 m i 15 minuter. Relativt stor del av provet består av chaetognather (pilmaskar), men det finns också gott om copepoder (hoppkräftor), amphipoder (märlkräftor), några mysider (pungräkor) och en väldigt fin krabblarv med lila pigment på klor och ben och i övrigt genomskinlig. I nästa håvdrag som sker lite längre norrut är det visserligen mycket som är samma men i det här provet har pilmaskarna blivit färre och det är istället hoppkräftor som dominerar i antal, och flera av individerna har vackra ljusblå ägg som ligger noggrant uppradade under stjärten, så fler lär det bli. Vi hittade också ett par långsmala vita fiskyngel med stora ögon och några individer av en genomskinlig polychaet (havsbortsmask).

 
Fler och fler är vi som lägger märke till att vi har fått fripassagerare med oss ombord i form av två härfåglar. De skiftar mellan att flyga omkring i närheten av båten eller slå sig ner någonstans i riggen, hela tiden på ett behörigt avstånd från oss i besättningen. Härfåglar är också kända för att vara relativt skygga mot människor så vi kan nog konstatera att det inte är på grund av sällskap som de följer med oss utan snarare är det snålskjutsen som lockar. Tidsmässigt passar det ju bra eftersom vissa härfåglar drar sig från Afrika mot Europa framåt april. Det har även tidvis landat några sädesärlor på däck och vi har sett brunsulor flyga nära båten. Men det är inte bara fåglarna som kan åka snålskjuts, så gott som varje dag kommer det små eller stora grupper med flasknosdelfiner som tar snålskjuts framför båten. Men i det här fallet är det fråga om väldigt kortvariga besök, oftast försvinner delfinerna i väg igen bara efter någon minut. Det sägs ju att delfiner ibland använder bogvågerna för att spara energi när de ska transportera sig framåt. Men när vi ser att delfinerna ibland kommer simmande rakt mot fören på båten för att sedan vända och låta sig puttas fram i skeppets riktning i någon minut verkar det snarare enbart vara fråga om ett lekfullt beteende.

 
Varje dag utför vi klorofyllfiltreringar av ytvattnet som uppvisar en gradient med högre halter klorofyll i söder (~ 120 µg/L) och lägre i norr (~ 20 µg/L). Det är typiskt för Röda havet att produktiviteten är högre ju längre söderut man kommer vilket beror på att det genom Bab-el mandeb-sundet strömmar in näringsrikt vatten från Indiska oceanen via Adenviken. Kraften som driver strömmen är framförallt den lägre vattennivån i Röda havet jämfört med Indiska oceanen. På grund av att avdunstningen är mycket större än nederbörden, ökar salthalten i ytvattnet som når upp till ca 40 (psu). I kombination med den lägre ytvattentemperaturen längre norrut, får vattnet högre densitet, blir tyngre och sjunker ner till större djup. Det salta djupvattnet strömmar sedan söderut från Röda havet och vidare till Indiska oceanen. I våra CTD-mätningar kan vi se de olika vattenmassorna vertikalt, med ett varmt (ca 24-28ºC) och salt (37-40) ytvatten (ca 50-100 m) och ett lite kallare (21-22ºC) och saltare (>40) undre vattenskikt. Det undre skiktet är ytvatten som sjunkit ner på grund av den höga salthalten och relativt låga temperaturen. När vi jämför de olika stationerna från söder till norr, ser vi en ökad ytvattensalthalt och en minskad ytvattentemperatur. I de norra delarna av Röda havet ser vi att ytvattnet vid denna årstid är mer omblandat med det undre vattnet än vad det är i de södra delarna, där vi ser en tydligare skiktning.

 
Efter nästan en veckas överhettning ombord fick vi ett svalkande och välbehövligt badstopp, ytvattentemperaturen låg på behagliga 26ºC. Troligtvis kommer detta inte bara vara vårt första badstopp utan dessvärre även det sista. Det blir nog inte tid till något mer i Röda havets sköna vatten eftersom vi har bråttom att komma fram till Suezkanalen i tid och när vi väl har kommit in i Medelhavet kommer vattentemperaturen troligtvis vara för låg. I vetskap om att det kanske är vår enda chans till bad njuter vi i fulla drag, vissa klagar visserligen lite på att det sticker på kroppen och undrar om det är de där konstiga maneterna som sticks. Men egentligen är det inga maneter vi ser utan salper, som är ett slags frilevande djur som är släkt med fastsittande sjöpungar. Olika arter kan variera väldigt mycket i storlek från någon cm upp till en meter, i det här fallet är de ca 10 cm stora. Salper kan ofta också bilda kolonier. De flesta vi ser flyter ensamma men vi såg även några som hade bildat koloni på 5-7 st individer. Och det som sticks är inte salperna utan troligtvis nässelceller i de lösa tentakler från maneter som man kan se flyta omkring om man tar på sig cyklopet och tittar noga under ytan.

 
Under de senaste två dygnen har det varit kraftig motvind och hög sjö, och vi har därför tvingats sänka farten till bara 2-4 knop för att inte få för stora slitningar i riggen och inte använda för mycket bränsle. Motvinden har varit vår fiende i princip hela vägen och vi har inte kunnat sätta segel mer än några timmar häromdagen när vinden tillfälligt vände, därför har det dessvärre gått åt en hel del bränsle. Vi kommer troligtvis att passera Suezkanalen den 29:e mars, en dag senare än planerat. Men vi håller tummarna att vi trots det hinner fram i tid till Alexandria den 1:e april.   

 
Gungande hälsningar från Lena Neregård och Agneta Fransson.
 

 

Barracudans tänder är välanpassade till dess ekologiska roll som rovfisk.
En av våra Härfåglar som följt med oss i flera dagar.
Lena dissekerar ut en bit från en Barracudas lever.
Solnedgången genom en Barracudas klotformade lins.
Salp som vi hittade under badstoppet.