Jubileets logotype har sin grund i en bild, målad av dåtidens främste blommålare, Georg Dionysius Ehret. Bilden beskriver sexualsystemets klass 10.
Linnéjubileet
Carl von Linné
Internationell verksamhet
Trädgård
Utställningar
Turism
Press
Ungdom
Vetenskap & forskning
Folkbildning
Skola
Kalender

Veckobrev 39

 
All information på denna portal ligger kvar sedan jubileumsåret 2007 och har inte uppdaterats sedan dess

Vi fortsätter färden i motvind norrut genom Röda havets klarblå vatten. Vattenmassan under oss sträcker sig ner till över 1000 meters djup, och på det djupaste stället ner till 2800 m, och har en djup, vacker färg. Klarheten innebär att det finns färre partiklar och växtplankton i vattnet som absorberar ljuset. När vi färdats norrut har ytvattnet blivit fattigare med avseende på näring och plankton än i de sydliga delarna, vilket har visat sig i våra klorofyllmätningar. Under de två sista dagarna i de norra delarna har vi dock sett en trefaldig ökning av klorofyll. Det sammanfaller med cykloniska virvlar (eddies) som bildas av vindstress i vattnet nära 27º N. Här transporteras näringsämnen till ytan från djupare vattenlager. Under tisdagen den 27 mars gör vi vår sista håvning i norra Röda havet. Precis som i den första håvningen i södra Röda havet domineras provet av chaetognater (pilmaskar) i olika storlek och form, och det finns också gott om hoppkräftor och en del amphipoder (märlkräftor). Märlkräftorna vi fick upp tillhör undergruppen hyperida amphipoder och kom troligtvis upp tillsammans med ett gäng salper eftersom de ofta lever inne i salpernas mantelhåla.  Men mest iögonfallande var ändå en mycket vacker polychaet (havsborstmask), genomskinlig med stora röda ögon och svarta ränder på tvären. 

 
Nästkommande dag gick vi genom Suezviken, där djupet bara är runt 100 m, så det är inte stor idé att skicka ned CTDn. Dessutom har vi väldigt bråttom att hinna fram till Suezkanalen för att få följa med den konvoj som börjar gå genom kanalen tidigt på morgonen torsdagen den 29:e. Någon håvning blir det förstås inte tal om eftersom det kräver en maxhastighet på 2 knop och vi går i 8-9 knop. Vi drivs framåt av en rejäl medström som vanligtvis går norrut och uppstår genom höjdskillnaden mellan Röda havet och Medelhavet. Utmed kanalen studerade vi det torra ökenlandskapet som då och då bröts av med en och annan oas. När vi åker genom den 169 km långa Suezkanalen är vi väl medvetna om att vi befinner oss ganska långt från Ostindiefararnas och även Linnés lärjungars historiska resvägar. På Linnés tid fanns ju inte möjligheten att ta sig från röda havet till Medelhavet sjövägen eftersom Suezkanalen stod färdig först år 1869.

 
Det tar hela dagen för oss att ta oss genom kanalen. Det fanns tyvärr ingen möjlighet för oss att göra någon håvning i kanalen. Däremot gör vi ju även denna dag våra rutinmässiga klorofyllmätningar. Vi märker snart att det är något som skiljer sig från de tidigare provtagningarna eftersom filtreringen efter en stund går extremt långsamt, det syns också på filterna att det är ovanligt mycket partiklar. Vi blir dock inte säkra på att det är klorofyllhalterna som är så mycket högre förrän spektrofotometern visar på värden som är 10 ggr högre än de sista mätningarna i Röda havet och de första vi sedan gör i Medelhavet. Eftersom Suezkanalen är en så kallad nivåkanal utan slussar är vi lite förundrade över hur det kan vara så extremt höga klorofyllhalter lokalt i kanalen eftersom det ofta är strömt och borde vara ett relativt stort vattenutbyte. Visserligen finns det ett par sjöar längs kanalen som förstås bunkrar en hel del vatten.

 
På kvällen passerade vi Port Said som ligger i den nordliga änden av Suezkanalen. Medelhavet låg nu framför oss, ett hav som har vissa likheter men även skiljer sig väsentligt från Röda havet. Båda haven är näringsfattiga med ingen eller liten flodtillrinning och större avdunstning än nederbörd. En tydlig skillnad är däremot att Medelhavet är mycket artfattigare jämfört med Röda havet eller de större oceanerna. Det finns flera anledningar till detta. Historiskt sett har Medelhavet varit torrlagt i flera omgångar vilket betyder att evolutionen inte har haft så lång tid på sig att utveckla ett stort antal arter specifika för medelhavsmiljön. Många av de djuplevande organismerna i världshaven saknas i Medelhavet på grund av att djupvattnet är ca 10 grader varmare än världshaven, vilket dessa organismer inte är anpassade för. Däremot är ytvattnet för kallt för att korallrev ska bildas, något som ytterligare drar ner artantalet eftersom korallrevsmiljöer normalt sett är enormt artrika. Under det senare århundradet har visserligen förbindelsen genom Suezkanalen till Röda havets artrikare vatten ökat artantalet något, speciellt i de östra delarna.  

 
Ute på Medelhavet hade vinden ändrat riktning och i den rådande nordostliga vinden kunde vi hissa segel under natten. Äntligen lite härlig segling, som vi alla hade väntat på. Vi rörde oss nu framåt i ca 6 knop och det fanns ingen möjlighet till mätningar i vattenmassan. Vi njöt av synen av de stora vita tygstycken som var spända av vinden i slör. Söndagen den 1:e april lade vi till i Alexandrias hamn. Vi förvånas över hur kallt det är här, istället för att svettas konstant som förra veckan går vi runt och huttrar mest hela tiden. Det har varit en rejäl temperaturgradient som vi färdats längsmed under de senaste två veckorna. Några nya som tillkommit i besättningen berättar hur konstigt det kändes att i början på april gå på flygplanet i ett varmt och skönt Göteborg för att gå av i ett kallare Afrika.

 
Nu sticker Agneta hem till värmen, tackar för sig och lämnar över uppgiften i Medelhavet till Carina.

 
Huttrande hälsningar från Lena Neregård och Agneta Fransson

Storögd amphipod
Polychaet med stora röda ögon
På väg genom Suezkanalen
Agneta tar ytvattenprov för klorofyll och närsaltsanalys nere i aktra tankrummet