All information på denna portal ligger kvar sedan jubileumsåret 2007 och har inte uppdaterats sedan dess En efter en upptäcker vi Kap Verde i horisonten, även om kapten siktat ön sedan länge med sitt tränade öga. Helt plötsligt sjuder hav och luft av liv som vi inte sett sen Kanarieöarna. Brunsulor (bild 1) och havssulor kretsar runt riggen, så nära att jag (Jenny) börjar bli lite orolig att de ska slå sig ner på skeppet. Om det skulle hända har jag ett uppdrag från en kollega på Zoologiska institutionen (Göteborgs universitet), nämligen att stjäla en fjäder. Man kan tänka sig hur glad en sula blir om man nyper en av dess stjärtfjädrar. Men jag hade inte behövt oroa mig, för sulorna var fullt upptagna med att fiska flygfisk. Uppståndelsen var nästan lika stor när en Portugisisk örlogsman drev förbi. Trots att man nästan behövde kikare för att se den gasfyllda flytblåsan och "seglet" (bild 2, titta noga i mitten av bilden). Men giftiga djur fascinerar alltid och den här maneten kan orsaka allvarliga skador med sina giftiga tentakler. Som tur var hade den drivit bort för länge sedan när kapten Gunnar äntligen ger order om att bärga segel för en simtur i Atlantens böljor. Vi har haft regelbunden telefonkontakt med havskungen Neptun. "Neptuns telefon" är det nya namnet på CTD-sonden. Styrman Ulf har hittat på namnet och frågar hela tiden vad Neptun har att säga. Det mesta är förstås hemligt, men jag (Selma) kan avslöja ett av samtalen (bild 3). Han berättar om vattenmassorna vi har under oss. Det finns en tydlig gräns mellan det varmare ytvattnet ner till100 metersdjup och det kallare djupvattnet. Havsvatten är ofta avgränsat i olika skikt beroende på hur salt och hur kallt det är. Ju kallare och saltare vattnet är desto tyngre blir det, man säger att vattendensiteten är högre. Vi oceanografer använder temperatur och salthalt bland annat för att beräkna strömmarna i havet. |
