Jubileets logotype har sin grund i en bild, målad av dåtidens främste blommålare, Georg Dionysius Ehret. Bilden beskriver sexualsystemets klass 10.
Linnéjubileet
Carl von Linné
Internationell verksamhet
Trädgård
Utställningar
Turism
Press
Ungdom
Vetenskap & forskning
Folkbildning
Skola
Kalender

Veckobrev 40

 
All information på denna portal ligger kvar sedan jubileumsåret 2007 och har inte uppdaterats sedan dess

Under våra dagar av sightseeing i Alexandria besöker vi bland annat Alexandriska biblioteket, som har till syfte att bli ett internationellt centrum för kultur, utbildning och vetenskap. Det invigdes 2002 och är byggt på ungefär samma plats som föregångaren, som grundades kring 290 f.Kr.
 
Så lägger vi ut och stävar ut på Medelhavets blåa vatten, vinden ligger på nord så vi kör för motor norr över. Under kvällen vrider vinden över mot ost och ökar i styrka, och vi sätter segel i fullmånens sken. På morgonen dagen därpå har det mojnat och vi gör ca 2 knop vilket gör det möjligt för oss att både håva och göra ett CTD kast.
 
I planktonsoppan hittar vi en hel del hoppkräftor, pilmaskar, märlkräftor, olika typer av räkor. Bland annat Luciferräkan som ser rolig ut med sina ögon på skaft. Något som vi inte sett tidigare är de fina rosa vingsnäckorna som ser ut att bo i en smal strut av glas. Vi hittar också en rosafärgad polychaet (havsborstmask) med stora orangea ögon.
 
CTD kastet visar att salthalten är ca 39 psu i ytan och är alltså betydligt lägre än i norra Röda havet och den minskar ytterligare något djupare ner i vattenmassan (blå linje). Temperaturen (röd linje) är ca 17 grader och även om vädret är vackert så är det lite för kallt för att badsuget skall infinna sig. På 400 meters djup är det fortfarande relativt hög temperatur (13.5 °C).
 
Även om avdunstningen inte är lika stor i Medelhavet som i Röda havet så drivs den permanenta cirkulationen av vattnet i Medelhavet av avdunstningen. Nederbörd och flodtillrinning uppväger endast en tredjedel av den volym som avdunstar; återstoden tillförs genom Gibraltar sund. I genomsnitt hålls salthalten i Medelhavet konstant genom att vatten med något högre salthalt, samtidigt strömmar ut som en underström. Det tar ca 70 år innan vatten som passerat in genom Gibraltar sund strömmar ut i Atlanten igen.
 
I huvuddelen av Medelhavet är skillnaden mellan hög- och lågvatten mindre än 30 cm, men genom att östra och västra Medelhavet har olika tidvattensregim alstras i Messinasundet mellan Sicilien och den Italienska halvöns sydspets upp till 2 m/s starka strömmar, och de sedan antiken omskrivna vattenvirvlarna Skylla och Charybdis. Vindarna under vår segling fortsätter att ligga på mellan nord och ost, så istället för genom Messinasundet seglar vi söder om Sicilien, längst Nordafrikas kust mot Libyen. Vi gör ytterligare CTD kast och i håven hittar vi denna gång ett genomskinligt fiskyngel som är decimeterlångt och kroppen är tydligt tillplattad. Vi klarar inte av att artbestämma ynglet men den verkar i alla fall tillhöra ordningen Anguilliformes där ålar och muränor ingår. Precis som i en av håvningarna i Röda havet fick vi copepoder (hoppkräftor) med vackra blåfärgade äggsamlingar under sjtärten. Dessutom fick vi upp flera tillplattade kräftdjur som reflekterar ljuset så att de kan variera från nästan helt genomskinliga till att skimra i alla tänkbara färger. Något som vi däremot inte ser till är märlkräftor, som vi förut sett i alla tidigare håvningar.
 
Vi kan som andra före oss konstatera att Ostindiefararen Götheborg är en god seglare och det är härligt att stå på däck då vinden ökar och nästan alla segel är satta. Det händer då och då att fåglar som inte är havsfåglar tillfälligt landar på båten på sin väg att flytta norrut såhär framåt våren och den här gången var det en trädpiplärkas tur att vila sig en liten stund vid babords stormärsskot. Trädpiplärkan övervintrar i Afrika men häckar längre norrut, bland annat i Sverige. Så vår gäst kan få hjälp att med en hastighet på 9 knop färdas i riktning mot sitt mål.

Salthalts- och temperaturprofilerna längst vår färdväg är likartade. Vinden och den svaga densitetsskiktningen gör att ytvattnet är välomblandat ner till ca 50 meters djup, vilket man kan se i figuren genom att temperaturen är densamma ner till detta djup för att sedan minska djupare ner. Vid hårda vindar kan djupet på det välomblandade ytlagret öka ytterligare.

En bit ifrån kusten där vi befinner oss är vattnet ännu blåare än tidigare, vi seglar genom nästan kornblått vatten. Färgen beror på låg partikel- och klorofyllkoncentration som i sin tur beror på liten tillgång till näring. Näringen transporteras till Medelhavet från Atlanten som redan är utarmat på närsalter, och tillförseln med floderna är dessutom liten. Inte heller kan närsalter transporteras upp med djupvattnet eftersom detta ständigt dräneras till Atlanten över den djupa tröskeln som ligger långt under den fotiska zonen där växtplanktonen finns. Våra mätningar visar ett klorofyllmaxima på ca 75 meters djup på endast 1,4 mg/m3 (grön linje) strax under temperatursprångskiktet där näringstillgången är som störst.
 
Medelhavshälsningar från Carina Erlandsson och Lena Neregård

CTD draget är färdigt nu är det dags för en håvning
Luciferräka med ögon på skaft
Vacker rosa vingsnäcka om än lite naggad i strutkanten
Rosaskiftande havsborstmask med stora orangea ögon
CTD kast ca 100 distansminuter (185 km) norr om Alexandria. Vertikala profiler från ytan och ner till ca 450 m. Salthalt (blå linje), temperatur (röd linje), syre (grå linje), och klorofyll (grön linje).
Genomskinligt fiskyngel av ordningen Anguilliformes
Hoppkräfta med blåfärgad äggsamling
Platt kräftdjur som skimrar vackert
En trädpiplärka har tillfälligt landat vid babords stormärsskot.