Jubileets logotype har sin grund i en bild, målad av dåtidens främste blommålare, Georg Dionysius Ehret. Bilden beskriver sexualsystemets klass 10.
Linnéjubileet
Carl von Linné
Internationell verksamhet
Trädgård
Utställningar
Turism
Press
Ungdom
Vetenskap & forskning
Folkbildning
Skola
Kalender

Veckobrev 41

 
All information på denna portal ligger kvar sedan jubileumsåret 2007 och har inte uppdaterats sedan dess

Det är en ovanligt händelserik dag tisdagen den 10:e april. Inte nog med att vi ser delfiner vilket vi inte har gjort på flera dagar, dessutom siktar vi flera havssköldpaddor som ligger och småplaskar i ytan när vi passerar dem. En av dem närmade sig rakt mot galjonsfiguren och blev överkörd av oss. Ibland är det bra att ha ett hårt skal om inte hjärnan riktigt räcker till för att komma på att det vore en smart idé att dyka ner under båten. Vi springer snabbt till aktern och ser att den kommer ut hel och fin på andra sidan. Bak i aktern hittar vi också en död fågel som påminner lite om en rödhake men vi lyckas inte artbestämma den. En annan förstås mer dramatisk händelse var att en av de egyptiska jungmännen ombord blir sjuk och vi får oplanerat stanna till utanför Malta för att han ska kunna evakueras till sjukhus i Valletta. Eftersom vi behöver skynda oss så fort som möjligt till Malta så kan vi inte sakta ner båten, så det blir varken CTD- drag eller håvning gjort den dagen. Senare på kvällen tar vi det lugnt och ser på film på en segelduk upphängd på räcket till soldäck.
 
På onsdagen är det tillräckligt lugnt för att vi ska kunna göra drag med både CTD och håv. Under veckan har vi lämnat Medelhavets östra bassäng och kommit över i den västra. Bassängerna delas av en grund rygg mellan Tunisien och Sicilien.  Både den östra och den västra bassängen har djup mellan 3 000 och 4 000 m och det största djupet, 5 095 m, finns i Hellenska graven strax sydväst om Peloponnesos.
 
Vi ser i våra mätningar att salthalten i ytvattnet minskar väster ut och det beror på att Atlantvattnet bildar en ytström som följer den afrikanska kusten mot öster. I västra Medelhavet bildas en svag motursvirvel, som för vatten upp mot den franska kusten och under vinteravkylningen blir ytvattnet där så tungt att det sjunker och tillförs underströmmen av djupvatten som lämnar Medelhavet genom Gibraltar sund. En annan del av det atlantiska vattnet fortsätter in i östra Medelhavet, där avdunstningen ökar salthalten ytterligare.
 
I håven hittar vi mycket av det vanliga. Hoppkräftor, märlkräftor, pilmaskar, men också ett par olika små fiskyngel. Vi hittar också en väldigt yvig räka som vid första anblicken i mikroskopet påminner om en giftig skorpionfisk. Vi har ju i nästan alla våra håvningar fått upp flera olika små märlkräftor, men den här gången får vi upp en som är flera gånger större än alla de tidigare med sina dryga 2 cm, kroppen är genomskinlig och den har långa sprattlande ben och på grund av storleken kan man med blotta ögat tydligt se klor på ett av benparen. Vi hittar också en siphonophor, ett nässeldjur som är släkt med den mycket giftiga portugisiska örlogsmannen.
 
Samma dag gör vi även ett ytligt nattdrag för att ta reda på vad det är för några organismer som lyser i vattenytan. Vi tycker inte att det liknar mareld som vi har hemma eftersom de lysande prickarna verkar betydligt större. Dessutom ser vi även större lysande klumpar som glider förbi. När vi tittar ner i hinken ser vi att den är fullt med brunrosa små medusor som bara är 0.5-1 cm .  Vi fick dock inte upp något som kunde förklara de större lysande klumparna. Ett par kvällar senare ser vi att det finns mycket av klumparna så vi gör återigen en ytlig håvning. Den här gången får vi upp maneter som är ca 10 cm i diameter, troligtvis den fullvuxna formen av de vi tidigare såg. Vi antar att vi nu har hittat vad det var som gav upphov till skenet. Och när vi tittar i litteraturen för att artbestämma den ser vi att den heter Pelagia noctiluca, vilken ju ungefär betyder; lyser på natten i den fria vattenmassan, så det verkar ju stämma bra.
 
Under den gångna veckan har vi sett delfiner varje dag. Det har varit både vanlig delfin och springare som synts. Men definitivt mest uppståndelse väckte valen vi såg från soldäck under söndagens CTD- kast. Det var när vi höll på att köra in CTD:n med vinschen som det plötsligt dök upp en stor bardval bara några meter från båten. Den visade sig flera gånger för att sedan försvinna. Vi funderade på om det kanske var CTD:n och vajern som valen blev nyfiken på eftersom den dök upp precis i närheten av den och sedan försvann efter att vi hade tagit in den igen. Troligtvis var det en sejval eller möjligtvis en fenval som vi såg. Fenvalen är den enda valen som är asymmetrisk tecknad, höger underkäke är vit medan den vänstra är mörk. Tyvärr såg vi inte valen tillräckligt tydligt från båda sidor för att kunna bedöma med säkerhet hur båda käkarna såg ut och i övrigt är de båda arterna väldigt lika varandra för oss som inte är valexperter. 
 
På fågelfronten var nog det mest uppseendeväckande den här veckan en vaktel som satt och kurade nere på babords främre röstbänk. Det var flera som var framme och tittade som undrade hur den hade kunnat ta sig till skeppet eftersom den knappast ser ut som någon bra flygare. Men vakteln har betydligt större vingar än man kan tro när man ser den hopkurad till en liten klump.

Efter att ha legat en dag och väntat i viken utanför Villefranche-sur-Mer seglar Götheborg på eftermiddagen tisdag den 17:e in och lägger till i Nice hamn. Men babords vaktlag som vi ingår i sitter i stället fördelade i två småbåtar iförda gammaldags bussaronger och ror framför skeppet, så vi blir de första att få europeisk mark under fötterna. Det var en mäktig känsla att samtidigt som vi var en del av "skådespelet" faktiskt få betrakta Götheborg från utsidan när hon glider fram i all sin prakt.
 
Nu tackar vi för oss och önskar de nya forskarna lycka till.

Soliga hälsningar från Lena och Carina, nu med fast mark under fötterna i vackra Nice!

Havssköldpadda som snart slukas av galjonslejonet
Knubbigt fiskyngel
Yvig räka
Drygt 2 cm stor märlkräfta
Vingsnäcka i tillplattad och böjd strut
Siphonophor
En vaktel sitter och skyddar sig i lä på babords främre röstbänk.