Jubileets logotype har sin grund i en bild, målad av dåtidens främste blommålare, Georg Dionysius Ehret. Bilden beskriver sexualsystemets klass 10.
Linnéjubileet
Carl von Linné
Internationell verksamhet
Trädgård
Utställningar
Turism
Press
Ungdom
Vetenskap & forskning
Folkbildning
Skola
Kalender

Veckobrev 7

 
All information på denna portal ligger kvar sedan jubileumsåret 2007 och har inte uppdaterats sedan dess

Efter åtta dagar till sjöss med kurs mestadels rakt söderut har vi idag den 19/1 lagt cirka 900 distansminuter bakom oss sedan Recife. Veckan har passerat med diverse riggbekymmer vilket gett oss som forskare mycket tid att arbeta med vårt. Så länge Götheborg håller sig under 4,5 knop kan vi skicka ner CTD-sonden i havet; sonden mäter bland annat salthalt och temperatur. Vattnet är varmt, i ytan hela 28 grader och vi längtar alla efter ett bad. När det går riktigt långsamt kan vi även sända ner planktonhåven. Vi fick upp både ett och annat spännande under veckan men till störst förtjusning för oss och övriga besättningsmedlemmar var en liten bläckfisk som vi tittade länge på i mikroskopet. Av denna anledning tänkte vi i detta veckobrev fördjupa oss lite i dessa fantastiska vattenlevande mångarmade varelser som härmed föräras med titeln "Veckans plankton".

Bläckfiskar tillhör fylat mollusker och är därmed nära besläktade med bland annat sniglar och musslor. De sorteras vidare in i klassen Cephalopoda vilket betyder huvudfot. Foten hos bläckfiskar är det vi kallar armar. Huvudet sitter direkt anslutet till denna fot, därav namnet huvudfot. Bläckfiskar finns i både åtta- och tioarmade varianter som är indelade i olika grupper. De åttaarmade arterna är dem man ofta tänker på då man ser en bläckfisk framför sig, men de tioarmade är väldigt vanliga och innefattar den grupp som på engelska kallas "squid".  

Namnet bläckfisk beror på förmågan att ansamla färgämnet melanin som kan skjutas ut som ett bläckmoln i havet. Detta anses vara ett sätt att förvilla predatorer för att undgå att bli uppätna. Cirka hälften av alla Cephalopoder har dessutom möjligheten att bioluminisera; lysa likt marelden i vatten. Åtminstone en art sprutar ut denna upplysande vätska istället för bläck. Många andra arter behåller sin ljusvätska och kan mera använda den likt en vanlig strömbrytare.

Den lilla krabat som vi fick upp i håven var inte mer än 4 mm lång (se bilden till vänster) vilket vida skiljer sig mot jättebläckfisken Octupus giganteus som är världens största ryggradslösa djur och kan bli 18 meter lång. Inga bläckfiskarter har speciellt stora ägg utan alla växer snabbt och har kort levnadstid. Inte ens jättebläckfisken blir mer än något år. Det är alltså mycket möjligt att vår vän i håven hade kunnat växa till sig till något mycket större om inte vi hade kommit i vägen! Men lika stor är möjligheten att det faktiskt är en fullvuxen individ vi ser då många arter förblir planktoniska genom hela sin levnadstid. I de vatten vi rör oss nu kan det finnas många olika bläckfiskar, främst tillhörande släktet Loligo. Chansen finns också att påträffa nya arter eftersom många bläckfiskar lever på stora djup, där människan fortfarande har bristande kunskaper om marina organismer.

Fascinerande med denna grupp är förstås deras rörelseförmåga. Speciellt de tioarmade bläckfiskarna är riktigt bra simmare; de är formade ungefär som en torped och en del arter kan nå hastigheter av 40 km i timmen! Många bläckfiskar flyr snabbt då fara lurar genom att använda sig av en form av jetdrift. De suger då in vatten vilket den sedan sprutar ut med hög hastighet vilket får den att fara iväg väldigt snabbt. De kan ta sig fram både framåt och bakåt beroende på hur de riktar sitt utblåsningshål (kallad sifon).  Den flygande bläckfiskfamiljen Onycoteuthidae kan skjuta upp sig över vattnet för att undgå fienden. Det har rapporterats om bläckfiskar som hoppat upp på fyra meter höga fartyg!

En annan spännande egenskap hos bläckfiskar är förmågan hos många arter att blixtsnabbt ändra färg genom att aktivera cellpigment i huden, så kallade kromatoporer. Denna egenskap används som kamouflage vilket gör bläckfisken till en mycket bra jägare och svårfångat byte. Ögonen bör också nämnas; de är högt utvecklade och liknar mer ögonen hos ryggradsdjur. Jättebläckfiskens öga är det största i hela djurriket och kan uppmäta 25 cm i diameter.

Det är spännande att tänka på vilka otroliga havslevande djur vi har under oss när vi gungar fram över atlanten.   

Skepp ohoj från Eva och Emil

Källor:
Dorit, R.L., Warren, F. W., Jr. och Barnes, R. D., Zoology, Saunders College Publishing, 1991.
Boltovskoy, D. (Editor), South Atlantic Zooplankton, Vol. 1, Backhuys Publishers, Leiden, 1999.

Tack till Per Sundberg, Stefan Nilsson, Jenny Krönström och Thomas Dahlgren för bra hjälp i faktasökandet!